Måndagen var sista dagen på Zelmas och min ostörda ledighet. Vi tillbringade den tillsammans bara hon och jag och gick en sväng till ICA innan lunch och till lekplatsen efter hennes tupplur. Tydligen är det något speciellt med att åka kundvagn för även den här gången somnade hon. Jag hade handlat toalettpapper och en i personalen kom med den goda idén att ta hjälp av det inköpet för att rädda Zelmas nacke (se bild).
I tisdags var det Zelmas första dag på förskolan Kottarna och hon sov sig igenom hela besöket. Jag fick pratat med fröknarna, Annika och Kerstin, i lugn och ro och så fick jag med mig en hög med informations-material. På vägen hem hälsade vi på hemma hos min kollega Annelie och hennes hund Curry. Zelma är lika lång som Curry är hög, men det var hon som bestämde. Hon provlåg hans hundbädd, gick med honom i koppel inomhus och gav och tog ifrån honom hundgodis och njöt maximalt av att få bestämma.
Onsdag och äntligen fick Annika och Kerstin träffa vår ögonsten. Zelma var lika kavat som vanligt och gick och satt sig i en äldre flickas knä (förskolegruppen innehåller som max 15 barn i åldrarna 1-5 år), lekte med leksakerna och brydde inte sig det minsta när jag försvann iväg ett par minuter. Hon kommer nog älska att gå i förskolan och än så länge tror jag vi har valt rätt avdelning också. Det är ju ett slags utedagis, men de äter inomhus, dock är de små barnen inne under tiden Zelma skolas in så hon ska vänja sig vid inomhusmiljön, dem och fröknarna först och främst, klokt. Med förskolestart kommer namning av ALLT som ska inom de dörrarna, med hopp om att så få klädesplagg som möjligt ska försvinna. (Man kan ju alltid hoppas!) Så det ägnade jag/vi kvällen åt, halvkul men nödvändigt.
Igår hade Zelma fått ett foto (det från julbrevet) laminerat och satt på sin låda på hatthyllan på förskolan. Jag tog ner lådan och visade henne bilden och hon blev jätteglad och stolt, gulligt. Idag skulle jag hålla mig lite i bakgrunden så jag satt på soffan och glodde. Oj vad svårt det var att inte ingripa när man är så van vid att man ska det. Försökte tänka att det är meningen att jag ska lata mig nu och att Annika och Kerstin får betalt för att göra det de gör, men det var svårt ändå. Efter dagens inskolningspass åkte vi på playdate till Malin och Jakob. Jag var helt säker på att Zelma skulle somna i bilen på väg dit, men icke. Hon satt klarvaken och lekte med sin mössa och pratade och tittade ut genom bilrutorna. Jakob och Zelma lekte lika bra som vanligt och Malin och jag pratade lika mycket som vanligt, mycket trevligt.
Idag var fjärde dagen av nio inskolningsdagar och första lämningen. Jag var med en timma i början. Då hann Zelma klättra upp i soffan, trilla ner och slå pannan gul och blå. Första Kottarnabulan! I övrigt lekte hon på bra, var med på morgonsamlingen och älskade att spela med instrumenten under sångstunden. När jag gick iväg höll Kerstin henne i famnen och hon vinkade och sa inte ett pip. Självklart sved det lite i mammahjärtat när jag gick, men det ska det väl göra antar jag. De hade fått låna nappen att ha om hon skulle bli ledsen men den hade de inte behövt använda alls fick jag reda på när jag kom tillbaka efter 20 minuter, toppen! Väl hemma var det dags för lunch och så fick vi besök av min kollega Charlotte. (Hennes mamma och syster tog hand om oss när vi låg på BB.) När Robert kom hem åt vi tacos och sen gick vi till Citygross och provade deras nya självscanning. Spännande fredagsnöje man har nu för tiden. Helgen är ganska oplanerad, ovant men jag njuter.
Zelma-nyheter:
- Hon säger till (piper) när strumporna har kasat ner eller när byxbenet kasat upp ovanför strumpkanten och vill ha hjälp att rätt till det obekväma missödet.
- Om hon blir för kladdig om fingrarna när hon äter sträcker hon fram händerna med spretande fingrar och vill ha hjälp att torka av dem.
- Hon är noga med att saker och ting ska ligga/stå rakt och i ordning. T.ex. ska hennes tv-fotölj stå rakt emot tv-bordet.
- När vi sjunger "Detta är en liten hopp-och-skutta-/stå-och-gunga-sång" så härmar hon oss och försöker göra små skutt eller står och gungar från ena benet till det andra.
- Hon är jättenoga med att hon ska ha sin mössa på sig och kan ta på sig den själv, även inomhus ibland.
- Hon vill hjälpa till att blåsa ut ljusen i kronan.
- Hon har kommit in i en allt tydligare mammaperiod, vilket ogillas av pappan och tröttar ut mamman ibland.
10 januari - Zelmas ICA-tupplur...(och ett nytt användningsområde för toalettpappret.)
10 januari - Zelma och jag på lekplatsen.
11 januari - Pappa/Morfars födelsedag och vi skickade det här gratulationskortet till honom.
12 januari - Lekplatsbus efter första inskolningsdagen på förskolan.
13 januari - Zelma bläddrar i en pekbok på förskolan Kottarna.
14 januari - Zelma busade med en ännu busigare ungkatt på vägen hem från förskolan.
14 januari - Charlotte och Zelma fann varandra direkt.
14 januari - Det är verkligen sååå svårt att vakna efter tuppluren ibland. Idag tog det 45 minuter.
14 januari - Nyaste soffsoftarstilen.
14 januari - Fickor på mina kläder gillar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar