113

19-29 oktober

Jag skulle vilja blogga varje dag ibland, men då skulle jag också behöva omkring fem timmar extra per dygn, minst! Det händer så mycket mest hela tiden och det i kombination med heltidsjobb med blandade skift och ibland bara en ledig dag per vecka gör att det inte alltid går ihop.

Robert sliter vidare som pappaledig till vår lilla älsklingsunge som börjar visa allt mer vilja, och det här är ju bara början... Robert har också börjat träna innebandy med mina kollegor vissa tisdagar. Egentligen är det väl jag som är inbjuden, men då jag saknar bollsinne och Robert älskar innebandy, så får han representera familjen i det här sammanhanget. En positiv biverkan av det här, bortsett från bättre kondition och andra självklarheter, är att Robert får träffa och lära känna några av mina fina kollegor. På tal om träning så har jag till viss del börjat tröttna på att träna hemma. Jag trycker det är svårt att koncentrera mig när jag har Zelma springande runt benen t.ex, så jag har provat det omoderna, men funktionella, gymmet på jobbet och till min stora belåtenhet har träningsglädjen och träningsvärken återkommit, härligt!

Zelma fortsätter göra det ena roliga påhittet efter det andra och lyckas nästan dagligen att reta gallfeber på antingen Robert eller mig. Senaste nytt i Zelmas värld tänkte jag nu lista upp då det blir så mycket text annars, håll till godo:

Zelma...
...tar av sig sina strumpor, hittar dem senare, går fram till mig eller Robert (eller annan lämplig person) sätter sig på golvet och sträcker upp strumporna mot en för att få hjälp att få på sig dem igen.
...har badat bubbelbad för första gången och berörde bubblorna med allra största respekt till en början, för att sedan plaska vilt när hon förstod att det var vatten under dem.
...älskar äldre barn. När vi hade familjen Rehman på middagsvisit förra lördagen sprang hon efter Smilla hela kvällen och skrek och skrattade. Sedan gosade hon med Smilla i soffan när det närmade sig läggdags och ville inte alls somna själv i sin säng som hon brukar.
...älskar också bebisar. På öppna förskolan låg det en tre månader gammal bebis på golvet och roade sig. Zelma gick fram till den och lade sig bredvid och gosade med den. Sååå sött!
...vinkar även till bilar som visas på TV. Hon har verkligen knäckt vinka-till-bilar-koden.
...har efter nästan två veckor blivit av med sin förkylning, för att efter två dagars friskhet, få en ny, typiskt.
...har fått smaka på kebab och pommes frites för första gången. Det var inte riktigt planerat eller meningen, men vår torsdagsmiddag blev allt annat än ätbar, så det fick bli en nödlösning, till Zelmas stora glädje.
...tömmer glatt alla lådor i vår TV-rumsmöbel, klättrar upp i lådan och sedan vidare upp på TV-bänken.
...flirtar jättemycket, ger en meningsfulla blickar och försöker prata. Än så länge förstår vi "titta där", "mamma" och "pappa" och oftast lyckas hon använda sitt ordförråd i rätt sammanhang. Mest missbrukat är "mamma", men det kan jag absolut stå ut med.
...älskar att titta på fåglar och ser dem direkt när vi är utomhus, pekar och säger "åååh".
...slänger (väldigt medvetet) maten på golvet när hon börjar bli mätt.
...har varit på 15 månderskontroll på BVC och väger nu 11,5kg och är 77,5cm lång. Hon följer sina kurvor exemplariskt, skönt.

Den här helgen är jag ledig tre dagar i rad, så lyxigt! Idag åkte jag till frissan efter lunch. Jag hade beställt tid på en annan salong med ekologisk inriktning (Carpe Naturam i Ramlösa, Helsingborg) då jag inte varit helt nöjd med den jag tidigare gått hos och ville prova något nytt. Jag kan bara berätta att jag är så fantastiskt nöjd med bytet och önskar att alla gick och blev klippta här, eller i alla fall hos en frisörska som arbetar på det här sättet. Jag hade bokat en s.k. Energiklippning och fick under 90 minuter en inpackning, lååång nack- och skalpmassage, mycket omsorgsfull hårtvätt inkl. lite mer massage, noggrann och personligt utförd klippning samt lite styling med naturlig touch i en lugn och avslappnad miljö. Heeelt fantastiskt och sååå prisvärt! Det känns som jag varit och klippt mig och varit på SPA på samma gång. Kolla in hemsidan och ring och boka en tid här; http://www.carpenaturam.se/ om ni vill prova, det finns några olika behandlingar att välja bland. Resten av fredagen har tillbringats med familjen. Zelma, Robert och jag tog en eftermiddagspromenad och Zelma fick leka av sig på en lekplats här i närheten. Därefter blev det ett besök på ICA och Zelma fick prova att köra en barnkundvagn för första gången. Hon var så stolt och gick själv och valde ut varor som hon tyckte platsade i hennes vagn. Hon börjar verkligen bli en stor liten tjej vår älskade unge.

22 oktober - Lycklig vattenlek i samband med mun- och handtvätt efter middagen.













23 oktober - Smilla och Zelma myser.

27 oktober - Vår egen lilla Mozart vill spela piano minst en gång per dag numera.

29 oktober - Zelma på bushumör.

29 oktober - Mor och dotter sover middag.

29 oktober - Lekplatsbesökarens favoritsysselsättning.

112

11-18 oktober

En trött vecka har gått, men trots jobbhelg för min del så avslutades veckan med en jättetrevlig eftermiddag och kväll hemma hos Jenny, David och Milo i Viken och den nya veckan har börjat med en ledig, bra och effektiv måndag.

Zelma har börjat vakna, pigg och redo att leka och busa någon gång mellan kl.04:30 och kl.05:30, vilket så klart tröttar ut hennes föräldrar. Vi ger henne välling och försöker få henne att somna om, men utan större framgång. Inom fem minuter står hon upp i sin säng, ropar "maaamma" och kastar nappar på oss. Robert är duktig och tar de flesta morgonpassen då jag jobbar eller ska jobba. När jag är ledig turas vi om att få sovmorgon. Nackdelen är att jag bara är ledig en dag i rad i många fall, så det blir långt mellan gångerna. Jag har provat att jobba ett nattpass den gångna veckan också, vilket gick jättebra. Så klart innebar det lite mer trötthet men också en framtidsplan. Jag ska jobba natt de tre sista veckorna i november, innan jag återgår till mammaledighet med Zelma igen, och jag tror det kommer bli bättre för oss alla tre, rent rutinmässigt i alla fall, men vi får se. Därefter kan vi utvärdera om det kan vara ett alternativ att jag jobbar natt nästa år, om jag inte kommer in på VUB:en till narkossjuksköterska vill säga, vilket jag så klart hoppas mest på.

Zelma gör en massa roliga saker nu. Hon har börjat nicka (skaka på huvudet har hon kunnat länge), hon älskar att prova skor och gå omkring med dem, hon äter helst själv och kan ibland bli rasande om vi inte förstår att det är det hon vill, hon klättrar upp på köksstolarna så vi får lägga dem ner så hon inte ska trilla av dem, hon kan härma en ödla (tungan ut och in ur munnen x flera) och hon har upptäckt sin tunga och drar i den ibland. Hon vinkar till förbipasserande bilar, det är så gulligt! Vi tror att hon lagt märke till att Robert och jag gör det, så som man gör på småorter ni vet, fantastiskt vad snabbt små barn kopplar ihop ett och ett. Zelma älskar ju att vara ute och promenera och leka på lekplatserna runt omkring. Hon är dock väldigt duktig på att "gå sin egen väg". När vi är ute så kan hon plöstligt få för sig att vända och gå iväg åt motsatt håll. Hon vänder sig om efter ett tag, vinkar glatt och går vidare, inte ett dugg bekymrad över att vi inte följer efter. Till slut får vi ju springa ikapp och hämta henne så klart, och det brukar bemötas med antingen gallskrik eller så tror hon att vi jagar henne och då börjar hon skratta och springa istället. Det mysigaste av allt är att hon den här veckan har börjat kramas med armarna omkring ens hals ibland, helt fantastiskt!

4 oktober - En bild från när Robert och Zelma var på pappa-barn-playdate i Löberöd för ett par veckor sedan. Zelma, Nils och Ayla sitter i sandlådan och leker.











10 oktober - Zelma plinkar på pianot på kvällskvisten.

11 oktober - Ett av Zelmas roliga påhitt den här veckan.



















12 oktober - Zelma myser i soffan med sin trötta mamma. Hon är världens gosigaste unge vår lilla tjej, man kan inte annat än älska henne så ens hjärta nästan brister.











13 oktober - Robert tar vara på varje ledig stund och målar och målar och målar...













13 oktober - ...och titta så "nästan-klart" och fint förrådet är nu! Nu är det bara andra strykningen kvar samt lite plåtarbete och färg på dörrar och fönster. Får se om det hinns med i år innan kylan kommer för att stanna, hoppas hoppas.

14 oktober - Zkoprovartajm.

111

16 augusti - 10 oktober

Det här blir ett inlägg med de senaste två måndernas höjdpunkter i bilder och sammanfattande text då bloggen tyvärr inte hunnit prioriteras i livspusslet.

Den andra halvan av augusti var mina två sista veckor av min långa mammaledighet så jag försökte suga musten ur dem efter bästa förmåga - mammapromenader, lekplatsbesök, playdates från norr till söder, besök av pappa och Eivor och kräftskiva med Robert och vår första barnfria natt sen Zelma föddes (Tack Tessan och Andreas!).

Under september månad har det varit ombytta roller. Robert är nu pappaledig på heltid t.o.m november och jag har börjat jobba igen. Att jobba är lika med betald egentid har man ju hört talas om, men jag kan bara hålla med till viss del. Jag saknar all kvalitetstid med Zelma och att inte hinna med allt hemmapyssel, samtidigt som det är skönt att få en paus från barn, blöjbyten och kökstjänsgöring. En sak är i all fall säker, Robert och jag har fått en helt annan förståelse för vad den andra parten har upplevt sedan vi blev föräldrar och det är väldigt bra på alla sätt och vis.

Nu i oktober känns det som Robert, Zelma och jag har fått mer snurr på vår nya tillvaro. I och med att jag jobbar så oregelbundet har det varit svårt att få några rutiner, men nu tycker vi att vi har fått ihop det så gott det går. När jag är ledig passar jag på att mysa med Zelma medan Robert försöker bli klar med förrådet. De helger jag har jobbat, och även vissa kvällar, har vi fått god och välbehövlig hjälp av Lena, Tommy, Tessan och Andreas. Förhoppningsvis ska jag börja läsa narkosutbildningen till våren för att sen, förhoppningsvis, få bättre arbetstider...

Zelma har kommit in sin första "ålder" och visar tydligt när hon inte får som hon vill. Hon skriker högt, och ibland tills hon blir blå om läpparna och trillar omkull, krokodiltårarna kommer snabbt rullande och underläppen darrar. Hon älskar att vara utomhus och är som mest nöjd med tillvaron när hon får vara det. Så till vår stora glädje har hon fått plats på Hyllinges utedagis, Kottarna, och börjar inskolningen där den 10 januari nästa år, spännande. Zelma har också börjat flirta med sin omgivning och ler stort och plirar med ögonen mot oss, släktingar och främlingar. Ibland blir det dock för mycket och då vinner blygheten och hon gömmer sig snabbt bakom bästa trygga ben. Vi har varit en del på öppna förskolan nu i höst och Zelma har redan lärt sig en av rörelsesångerna och älskar när vi sjunger, klappar och vinkar med henne.

17 augusti - Sandlådesnack mellan morfar och Zelma, dock utan sand, men den är på väg.













26 augusti - Zelma har erövrat soffbordet...också.

29 augusti - Milo och Zelma.

31 augusti - Zelma har fixat en egen "pall" att sitta och läsa på.

31 augusti - Älskad unge.

8 september - Vårt lilla charmtroll.

11 september - Zelma provar på 80-talet hemma hos mormor.

12 september - Fyra generationer - Son/pappa/morfar Per, mamma/farmor/guldfarmor Ingrid, dotter/barnbarn/mamma Helena och dotter/barnbarn/barnbarnsbarn Zelma.

21 september - Rutschkana är Zelmas favorit på lekplatsen.

22 september - Om föräldrarna inte förstår att man vill sova middag så får man fixa det själv efter bästa förmåga.

30 september - Zelma har 3-dagars-febern. (Handväska från IKEA.)

9 oktober - Nybadad efter babysimmet och nyfriserad med ostsmörgås.