70

22-30 oktober

Robert var ju långledig i slutet av förra veckan och vi hade en jättehärlig weekend. På torsdagen gick vi till Familia och åt frukost på Espresso House för första gången sedan Zelma kom! Mysigt! Zelma hade fått frukost innan och somnade i vagnen så vi hann även köpa lite kläder till Robert.

Zelma är torsdagsfin och redo för ett besök till Familia.



















Sååå charmig och full av galenskap på morgonkvisten, det är vår dotter Zelma i ett nötskal.

På torsdagskvällen fixade jag till dopklänningen. Zelma fick prova den först ...(och den gick precis att knäppa! Tur dopet inte blev senare än så här!)...sen strök jag den och sydde på rosen och banden.

Jag fick en ros över och den fick dekorera en annan av Zelmas fina klänningar.

Fredag och dags för avfärd norr ut. När Robert och jag sprang runt och packade lade vi Zelma i vaggan och utrustade henne med napp och filt. Hon var nymatad och verkade trött. Efter ca fem minuter hade hon somnat av sig själv! Vi har inte provat själv-sövning på det viset av henne tidigare. Det har bara inte blivit av, kanske av lite rädsla för att misslyckas, men nu verkar hon bevisligen vara så pass "stor" och van vid sin vagga att det fungerar och det är vi ju glada för alla tre!

Zelma i sin fina London-dress som hon fått av moster Anneli.

Vår helg i Kungsbacka/Onsala började med ett besök hos mamma. Hon hade lagat god middag och vi blev många vid bordet. Pappa, Anneli, Camilla, Mark och Samuel kom också dit så det var folk från norr till söder kan man säga. Anneli (och Niklas) hade ju kommit hem från London inför dopet och familjen Karlsson var på väg söder ut, efter lite semester i Lycksele, och gjorde ett uppehåll på västkusten för Zelmas skull. Vi var många i mammas lilla två, men det gick jättebra! Min väninna Anette, som åkt till Frankrike med sin familj över höstlovet, lånade ut sitt hus till familjen Karlsson. Sååå snällt! Det fungerade jättebra och det var nog skönt för resenärerna att få ha ett eget lite tillhåll efter allt bilåkande med 1,5-årige lille Samuel.

Mamma, HelRob och lilla Z vid middagsbordet.

Zelma myser med morfar och moster.

Efter middagen hände något historiskt - Zelma fick sin försa pojkpuss! Det var Samuel som fick (tog) äran att ge den och här kommer beviset.


Lördagen den 24 oktober och Zelmas dopdag. Zelma döpets tillsammans med två andra flickor, Emma och Emma. De var äldre än henne så hon blev döpt sist. När prästen hällde vatten på hennes huvud för tredje gången tog tålamodet slut och hon sa till honom på skarpen. När han sen höll upp henne inför församlingen log hon nöjt mot honom. Hon har redan lite skinn på näsan vår dotter, men har vett nog att vara artig ändå..:) I övrigt flöt det på bra och alla de tre dopflickorna satt tysta och tittade och lyssnade hela dopgudstjänsten. Våra vänner Camilla och Mark förgyllde ju dopet med underbar sång (Tack snälla ni!) och de andra familjerna såg väldigt nöjda ut över att få åka "snålskjuts" på den fina musiken..:)

Faddrarna Niklas och Anneli, Zelma, prästen Thomas Karlsson och de stolta föräldrarna HelRob.

Efter dopet hade vi dopfika på Onsala Herrgård. Det blev en jättelyckad tillställning och det var roligt att få visa mitt fin Onsala för den skånska delen av vår familj. Zelma skötte sig exemplariskt. Hon hälsade på alla och åt och sov. I slutet blev hon dock trött på alla främmande famnar och ville bara vara hos Robert eller mig. Men jag måste säga att den känns bra för mammasjälen att se att hon verkligen känner skillnad på oss och "övrigt folk" numera.

Roberts mormor Doris, Roberts farmor Gerda, Robert och Zelma.

Kusin Ulrika, farmor Ingrid och jag.

Min farmor hade varit på stan och blivit style:ad och köpt en ny outfit dagen till ära, hon var så tuff! Min farmor och Roberts farmor är ju gammelfarmor till Zelma båda två. Min farmor ville dock inte riktigt gå med på att dela den rollen med Gerda, trots ihärdiga försök till förklaringar..:) Ja, det är inte lätt att vara äldst i släkten och få konkurrens.

Zelmas dopfika på Onsala Herrgård.

Så här fin var vår dotter Zelma Helena Winther i sin dopklänning.

Den här veckan har flutit på bra och det är skönt att dopet nu är över. Nästa projekt är Roberts 30-årskalas, men det ligger ju en månad fram i tiden, så nu blir det vilosam vardag fram till dess.

Zelma och jag har haft en jättebra vecka som sagt och vi har haft besök tre av fem dagar. Besökarna har varit Malin och lille Jakob, mina kollegor Henriette och Caroline och Jenny och lille Milo. Tillsammans med besökarna och själva har vi promenerat dagligen, skönt!

Zelma har börjat med en ny rutin den här veckan. Hon vaknar vid 5-tiden, ammar och somnar ev. om en stund. Senast 8 kräver hon att vi går upp och gör något annat än ligger i sängen. Efter morgontoaletten och lite lek och mys vill hon ha mer mat och sen somnar hon igen. Oftast sover hon då max en timma. Men innan förmiddagen är slut vill hon äta och sova igen och nu har hon börjat sova långpass, vilket jag inte är van vid. Från två månaders ålder har hon bara sovit kortare stunder nämligen, men nu verkar det vara nya och lyxiga rutiner på G igen. Vi får se hur länge de håller i sig. I övrigt fortsätter hon utvecklas i rasande fart. Hon griper nu efter saker. Rullar från rygg till sida och när hon i sitter i sin babysitter lyfter hon upp rumpan i luften och ålar sig neråt, så nu har vi fått börja använda bältet i den. Sen jollrar hon, ler och skrattar så man blir alldeles varm i mammahjärtat.

Zelma tycks fundera på om det här med bälte var en så bra idé igentligen.

Pappamysbus.

När Milo och Jenny var här i torsdags fick Milo sin doppresent - en fotografering à la Helena. Här är några exempel på resultatet.

Milo och Zelma gymmar.

30 oktober - Idag fyller vår dotter tre månader!...och vi bjuder på en liten filmsnutt av vårt lilla födeslsedagsbarn.

69

19-21 oktober

Bäst att fortsätta blogga när man ändå är igång. Vi har haft tre bra dagar med inga, en och många aktiviter. I måndags var vi hemma och myste Zelma och jag. När jag gjorde i ordning mig låg Zelma vid sidan om på skötbordet och efter ett tag hade snurrat en kvarts varv. På tisdag låg hon sedan på mage och tränade på en ganska stor kudde och plötsligt rullade hon över på vänster sida. Jag tror det var kuddens "fel " men det var väldigt roligt att se Zelmas förvånade min. Summa sumarum så tror jag att vår lugna spädbarnstid börjat bytas ut mot den mer rörliga bebistiden nu när Zelma börja närma sig en ålder av 3 månader.

19 oktober - En nybadad tösabit.

Zelma har börjat intressera sig allt mer för gosedjuren i sin mobilbåge. Råttan, som är störst, är den som utsätts för mest snytingar än så länge, resterande djur utsätts för långa blickar och en massa joller.

Zelma tycker inte det är jättekul att ligga på mage så det får bli många korta träningspass istället.


Hade man tränat magen på det här viset så hade man kanske lyckats få rutmage till slut!


I tisdags hade Zelma och jag en aktivitet inplanderad. Det var en promenad runt Hyllinge tillsammans med Stina och lilla Hanna, som vi träffat på BVC och som bor på gatan bredvid oss. Zelma somnade gott i vagnen och sov vidare när vi kom hem, tillräckligt länge för att jag skulle hinna ta kort på hennes söta sova-med-mössa-stil i alla fall.



















Sovdags igen. Zelma sover många korta stunder nu för tiden och vaknar allt som oftast inom 10 minuter när man flyttar henne från amningskudden. Man hinner inte så mycket, men ett toalettbesök eller liknande brukar gå. Zelma har börjat gilla att ha napp allt mer, men fingrarna är fortfarande favoriten. Pellefanten, eller en filt, att hålla i har hon också börjat tycka om när hon är trött, framför allt när hon ska somna själv.














Far och dotter har tisdagssnack.














Idag har vi haft mest att göra. Vi har varit på två mamma-bebis-träffar! Först var vi på frukostfika med kollegorna hemma hos Lisa och lilla Mait och sen åkte vi vidare till Malin och Jakob i Rydebäck för lunchfika med några från FamiljeLiv-gänget. Zelma var verkligen superdupersnäll hela dagen! Hon sov, jollrade och åt om vart annat så jag kunde njuta av god fika och gott sällskap på båda träffarna. Tänk vilken underbar och snäll dotter jag har!

Zelma vilar efter ankomsten till Lisa och Mait.

Min kollega Malin och hennes söta lilla Ellie.

Våra FamiljeLiv-bebisar var vakna och belåtna alla sex samtidigt så vi passade på att fotografera dem lite.
De tre främsta: Theo, Zelma och Jakob. De tre i den bakre raden: Melanie, Liam och Linnea.

I förra blogginlägget skrev jag ju att jag hade beställt en kalender och nu har den kommit! Den skulle levereras 14 dagar efter beställningen men dök upp redan efter nio! I like! Man kan ju bestämma text, färg och utformning själv och så här ser min ut - svart botten, med en av årets designvarianter (blommorna), vit text och rosa snodd. Insidans utseende är också full med val, men de besparar jag er.














Idag har Robert arbetat sin sista dag för den här veckan så imorgon ska vi ha en lugn och härlig (och efterlängtad!) familjedag och ladda inför helgens bravader - Zelmas dop i Onsala kyrka.

68

12-18 oktober

Så där, nu är jag nästan ikapp med bloggen!
Jag måste börja det här inlägget med att tipsa om www.personligalmanacka.se . Jag har själv beställt en kalender därifrån den här veckan och längtar efter att få hit den som ett barn på julafton.

I måndags somnade Zelma själv när hon skulle sova middag. Hon föredrar att somna vi bröstet eller bli buren till sömns, men det lär ju inte fungera i längden med tanke på att hon inte kommer att amma för alltid och lär bli allt tyngre. Dessutom brukar hon alltid vakna när man flyttar henne från amningskudden eller famnen till filten eller vaggan. I alla fall så lyckades hon somna på sin pläd själv medan jag satt bredvid henne. Hon sov inte så länge, men när hon vaknade var hon så här söt och glad.














I tisdags var Zelma och jag och hälsade på farmor/gammelfarmor Gerda i Landskrona. Robert mötte upp med oss efter jobbet och så åt vi en god middag tillsammans alla tre medan Zelma "lekte" på en filt på köksgolvet.



















Zelma blev 2,5 månad den här veckan och bär nu storlek 62. På onsdagen var vi på BVC och Zelma nådde nästan upp till 6:an, 5980g vägde hon den här gången.

Så här tuff är hon i ett par av sina 62-kläder, stora tjejen.

Ombytt till sovpåse (Tack för lånet Samuel!) inför natten men pigg som en mört.

På fredag kom Elin på besök över dagen ända från Göteborg. Vi hade en härlig dag tillsammans med en massa snack, promenad och shopping. På kvällen kom pappa och stannade hela helgen och hjälpte oss att lägga papp på förrådstaket och så passade han på att gosa lite med sitt barnbarn också så klart.

Morfarsnack.

Zelma verkade trivas ypperligt med att väcka även sin morfar på morgonkvisten.

Robert och Zelma provade BabyBjörn-selen för första gången, en succé för vår allt nyfiknare dotter.

Robert, min kära "handy man", river ner den gamla panelen på den gamla delen av förrådet och ersätter den med ny.

Pappa mäter ut takpappen.

Vår söndagsfina dotter. Är hon inte charmig?

Pappa lägger takpapp...nästan klar här.

Robert är färdig med hela förrådets baksida.














Pappa justerar gasolen för sedan kunna fästa takpappen med hjälp av den. Ser lite farligt ut tycker jag.

67

5-11 oktober

Veckan började med efterkontroll hos barnmorskan. Min så kallade "krigszon" har läkt förvånansvärt bra och förhoppningsvis slipper jag plastikoperation. I övrigt hade Zelma och jag en lugn start på veckan med promenader och mys.

6 oktober - Här försöker jag blogga ikapp lite och Zelma vägrar att sova någon annanstans än i min famn så då får man lösa det på det här viset. "Ingenting är omöjligt" har fått en ny betydelse sen Zelma kom.














På onsdagen packade jag in Zelma och mig i bilen för en resa söder ut och ett besök hos familjen Karlsson i Malmö. Vi hade en härlig eftermiddag och kväll tillsammans.

Zelma och Camilla.



















Zelma och familjen Karlsson. Lille Samuel älskar att mysa med folks öron, så även lilla Zelmas som ni kan se.














Vi hann med en promenad och ett besök på lekplatsen under vårt Malmöbesök. Det dröjer nog ett tag tills Zelma kan leka på en lekplats, men Samuel roade sig kungligt.



Zelma växer och utvecklas för var dag som går och det är underbart att se henne bli en allt mer egen liten tjej med stark vilja och glittrande ögon.

Zelmas morgonjympa - steg 1...

...steg 2...



















...och steg 3...

...och så här ser det ut när man sätter ihop rörelserna.


I torsdags provade jag att dricka vanlig mjölk till frukostflingorna. Jag vet inte om det var boven i dramat egentligen, men från kl.11 skrek Zelma nästan oavbrutet och verkade ha väldigt ont i magen. När jag gick omkring med henne var hon ganska nöjd, så det var bara till att bära och gå. Pricken över i:et kom när Robert ringde och sa att han var tvungen att jobba över. Det har han inte behövt göra sedan i somras tror jag, så självklart skulle dessa två saker äga rum samma dag, ja ja.

...och så kom den härliga helgen! Jag har kommit på mig själv att räkna in fredagar till helgen trots att Robert jobbar då. Det är väl vetskapen om att Robert inte ska jobba nästa dag som gör det.

9 oktober - Zelma och Robert har ett allvarligt fredagssnack.

På lördagen fick vi besök av finaste kusinen Ulrika och Zelma fick träffa sin extramoster för första gången. Det var ett väldigt lyckat möte!

Vi hade en jättebra helg tillsammans och hann med en hel del. Ulrika roade Zelma medan jag handlade kläder till dopet och Robert byggde vidare på förrådet t.ex.

Nu är all panel på plats på den nya delen av förrådet. Nu ska bara panelen bytas ut på den gamla delen också. Mycket sågande och spikande blir det.

På lördagkvällen komma mamma och Göran hit och fikade. De var på Skåneresa och hade vägarna förbi.

Helgen avslutades med att jag skickade en tanke till mitt au-pair-barn Noah på hans 11-årsdag den 11 oktober. Han var nästan tre år när jag åkte hem från USA, tiden går väldigt snabbt minst sagt! Tyvärr har jag inte så mycket kontakt med hans familj längre men jag hoppas innerligt att de mår bra.