17-28 januari
Andra halvan av januari går mot sitt slut och det känns skönt då den har varit minst sagt kaotisk. Det är inget allvarligt som hänt men vi trodde ju att jag skulle börja jobba igen då jag var reservplacerad på utbildningarna jag sökt, men så vips så ringde de från Lund och sa att jag kommit in på IVA-utbildningen (specialistsjuksköterska med inriktning mot intensivvård) två dagar efter uppropet! Ja, så ödet fick minst sagt bestämma. Det var bara att ta chansen och hoppa på tåget och försöka komma ikapp de tre föreläsningarna jag redan hunnit missa. Inte det lättaste kan jag tala om, men bra kursare och en stöttande familj har gjort det möjligt.
Zelmas inskolning fick ett abrupt slut och allvaret började även för hennes del. Det var ju tänkt att hon skulle vara på förskolan 25 timmar i veckan, nu blev/blir det istället 40 timmar. Som tur är verkar hon trivas jättebra med fröknarna och de andra barnen och det underlättar ju en mammas dåliga samvete betydligt.
Som grädde på moset skulle vi passa min systers hundvalp Malte (8 månader) torsdag till måndag. Inte så bra tajming, men det fick gå ändå. Zelma och Malte fann varandra direkt, de busade och busade och busade. För att jag skulle kunna plugga fick Robert och Zelma fly fältet, stackarna, men farmor, farfar och oldemor i Landskrona blev glada för lördagsbesöket och likså faster T och farbror A på söndagen. Det är tur man har en fin familj när nödlägen dyker upp.
De senaste dagarna känns det som det mesta har börjat falla på plats och vi har börjat komma in i våra nya rutiner.
Zelma-nyheter:
- Rullar stock.
- Vinkar och säger "hej" till förbipasserande människor och bilar.
- Kan torka händerna och munnen själv (med lite assistans ibland).
- Målat med grön krita på ett av köksskåpen.
- Avslöjade för förskolevikarie att hon kan några tecken på teckenspråk genom att använda dem!
- Hon har charmat förskolepersonalen till max. De vill låna hem henne var annan vecka, men det tackade vi så klart nej till.
- Vi tog bort extrabordet på TrippTrappstolen och vips klättrade hon själv upp i stolen och satte sig!
17 januari - På besök hos familjen Karlsson i Malmö. Zelma provar Samuels växasäng.
17 januari - Zelma och Samuel spelar fyrhändigt.
17 januari - Zelma provar Samuels fotölj.
17 januari - Mark, Zelma och Camilla med Snäckan-magen.
18 januari - Zelma har förstått hur man blåser ut ljus.
20 januari - Besök av syster, mor och far samt leverans av Malte.
20 januari - Malte och Zelma fann varandra direkt...
20 januari - ...och sen fanns det ingen ände på buset!
21 januari - Zelma älskar att bära väskor, gå iväg, vinka och säga "hej hej".
22 januari - Myser i farmors fotölj.
22 januari - Zelma matar Landskronaankorna med farfar och pappa.
22 januari - Malte och Zelma busar och gosar.
23 januari - Zelma läser för Malte.
24 januari - Malte har kommit på var han ska ligga för att inte gå miste om en promenad.
24 januari - Malte börjar förstå det här med att läsa böcker. Han och Zelma hade ett eget litet kryp-in under köksbordet.
25 januari - Kurslitteratur och en plugghäst till mor kan man också ha ganska kul med.
26 januari - Zelma läser lite anatomi och fysiologi.
27 januari - Zelmas nya fotomin. Den bjuder hon på så snart vi tar fram kameran numera.
10-14 januari
Måndagen var sista dagen på Zelmas och min ostörda ledighet. Vi tillbringade den tillsammans bara hon och jag och gick en sväng till ICA innan lunch och till lekplatsen efter hennes tupplur. Tydligen är det något speciellt med att åka kundvagn för även den här gången somnade hon. Jag hade handlat toalettpapper och en i personalen kom med den goda idén att ta hjälp av det inköpet för att rädda Zelmas nacke (se bild).
I tisdags var det Zelmas första dag på förskolan Kottarna och hon sov sig igenom hela besöket. Jag fick pratat med fröknarna, Annika och Kerstin, i lugn och ro och så fick jag med mig en hög med informations-material. På vägen hem hälsade vi på hemma hos min kollega Annelie och hennes hund Curry. Zelma är lika lång som Curry är hög, men det var hon som bestämde. Hon provlåg hans hundbädd, gick med honom i koppel inomhus och gav och tog ifrån honom hundgodis och njöt maximalt av att få bestämma.
Onsdag och äntligen fick Annika och Kerstin träffa vår ögonsten. Zelma var lika kavat som vanligt och gick och satt sig i en äldre flickas knä (förskolegruppen innehåller som max 15 barn i åldrarna 1-5 år), lekte med leksakerna och brydde inte sig det minsta när jag försvann iväg ett par minuter. Hon kommer nog älska att gå i förskolan och än så länge tror jag vi har valt rätt avdelning också. Det är ju ett slags utedagis, men de äter inomhus, dock är de små barnen inne under tiden Zelma skolas in så hon ska vänja sig vid inomhusmiljön, dem och fröknarna först och främst, klokt. Med förskolestart kommer namning av ALLT som ska inom de dörrarna, med hopp om att så få klädesplagg som möjligt ska försvinna. (Man kan ju alltid hoppas!) Så det ägnade jag/vi kvällen åt, halvkul men nödvändigt.
Igår hade Zelma fått ett foto (det från julbrevet) laminerat och satt på sin låda på hatthyllan på förskolan. Jag tog ner lådan och visade henne bilden och hon blev jätteglad och stolt, gulligt. Idag skulle jag hålla mig lite i bakgrunden så jag satt på soffan och glodde. Oj vad svårt det var att inte ingripa när man är så van vid att man ska det. Försökte tänka att det är meningen att jag ska lata mig nu och att Annika och Kerstin får betalt för att göra det de gör, men det var svårt ändå. Efter dagens inskolningspass åkte vi på playdate till Malin och Jakob. Jag var helt säker på att Zelma skulle somna i bilen på väg dit, men icke. Hon satt klarvaken och lekte med sin mössa och pratade och tittade ut genom bilrutorna. Jakob och Zelma lekte lika bra som vanligt och Malin och jag pratade lika mycket som vanligt, mycket trevligt.
Idag var fjärde dagen av nio inskolningsdagar och första lämningen. Jag var med en timma i början. Då hann Zelma klättra upp i soffan, trilla ner och slå pannan gul och blå. Första Kottarnabulan! I övrigt lekte hon på bra, var med på morgonsamlingen och älskade att spela med instrumenten under sångstunden. När jag gick iväg höll Kerstin henne i famnen och hon vinkade och sa inte ett pip. Självklart sved det lite i mammahjärtat när jag gick, men det ska det väl göra antar jag. De hade fått låna nappen att ha om hon skulle bli ledsen men den hade de inte behövt använda alls fick jag reda på när jag kom tillbaka efter 20 minuter, toppen! Väl hemma var det dags för lunch och så fick vi besök av min kollega Charlotte. (Hennes mamma och syster tog hand om oss när vi låg på BB.) När Robert kom hem åt vi tacos och sen gick vi till Citygross och provade deras nya självscanning. Spännande fredagsnöje man har nu för tiden. Helgen är ganska oplanerad, ovant men jag njuter.
Zelma-nyheter:
- Hon säger till (piper) när strumporna har kasat ner eller när byxbenet kasat upp ovanför strumpkanten och vill ha hjälp att rätt till det obekväma missödet.
- Om hon blir för kladdig om fingrarna när hon äter sträcker hon fram händerna med spretande fingrar och vill ha hjälp att torka av dem.
- Hon är noga med att saker och ting ska ligga/stå rakt och i ordning. T.ex. ska hennes tv-fotölj stå rakt emot tv-bordet.
- När vi sjunger "Detta är en liten hopp-och-skutta-/stå-och-gunga-sång" så härmar hon oss och försöker göra små skutt eller står och gungar från ena benet till det andra.
- Hon är jättenoga med att hon ska ha sin mössa på sig och kan ta på sig den själv, även inomhus ibland.
- Hon vill hjälpa till att blåsa ut ljusen i kronan.- Hon har kommit in i en allt tydligare mammaperiod, vilket ogillas av pappan och tröttar ut mamman ibland.
10 januari - Zelmas ICA-tupplur...(och ett nytt användningsområde för toalettpappret.)
10 januari - Zelma och jag på lekplatsen.
11 januari - Pappa/Morfars födelsedag och vi skickade det här gratulationskortet till honom.
12 januari - Lekplatsbus efter första inskolningsdagen på förskolan. 
13 januari - Zelma bläddrar i en pekbok på förskolan Kottarna.
14 januari - Zelma busade med en ännu busigare ungkatt på vägen hem från förskolan.
14 januari - Charlotte och Zelma fann varandra direkt.
14 januari - Det är verkligen sååå svårt att vakna efter tuppluren ibland. Idag tog det 45 minuter.
14 januari - Nyaste soffsoftarstilen.
14 januari - Fickor på mina kläder gillar jag!
7-9 januari
Vår lilla familj har haft ett bra veckoslut. I fredags jobbade Robert och jag och Zelma hade en jättebra, och nästintill gnällfri(!), dag. Efter frukost tog vi en pulkatur och Zelma tog sig en liten tupplur i slutet av åkturen. Hon älskar verkligen att åka pulka. Det ser nästan ut som om hon mediterar när man tittar på henne, men ibland upptäcker hon något, t.ex. en juldekoration, då pekar hon och berättar och vill att vi stannar så att hon kan titta en längre stund. Efter pulkaturen gick vi till Familia. Jag hade vagnen med mig så Zelma fick åka i den inne på Familia. Hon springer ju iväg överallt nu för tiden, så att ha henne fast på ett ställe är nödvändigt. Vi gjorde lite ärenden och jag köpte två par örhängen. Fredagskvällen var lugn. Vi åt hemmagjord Souvlaki (marinerad fläskfilé, grekiskt) och Zelma älskade det, så det får bli en keeper i vår matsedel.
Igår, lördag, hade vi bokat en familjedag. Robert fick sovmorgon och efter frukost åkte vi till IKEA. Vi var på jakt efter öljettlängder/gardiner och kom hem med en påse full med allt utom det, dock bra och användbara saker, så vi var nöjda ändå. Gardinproblemet löste vi via Jotex istället. En annan som var nöjd med IKEA-besöket var Zelma. Hon sprang omkring som en galning och pillade, klättrade, flyttade och satt på allt hon kom åt! I nuläget vinner ett besök på IKEA lätt över Busfabriken kan jag säga. Vi avslutade med lunch och jag som numera äter enligt LCHF kunde lätt och enkelt äta mig mätt och belåten trots restaurantmat. Väl hemma sov vi middag hela familjen. Zelma utomhus, som vanligt, och Robert och jag i soffan. Därefter fick vi (nästan) ny energi och lyckades städa ut julen och lite till innan dagen var slut.
Idag har vi varit ute, inne, sociala och effektiva och så har Robert fått lite egentid med sina killkompisar i herrklubben medan Zelma och jag provade Hyllinges minst 20-åriga tradition - Knutsfesten i Flokets Hus -. När vi var ute på förmiddagen halkade vi en hel del och vi var glada att vi hade valt Zelmas fodrade regnställ till dagens utomhusklädsel. Den kom väl till pass när hon trillade på isen och rätt i vattenblasket vi har på gatan, och i hela Hyllinge (och Skåne?) för tillfället. När Zelma och jag halkade omkring som bäst satte Robert upp konsoller i carporten och lade upp brädor i dem. Efter lunch åkte Robert iväg till Höganäs och anslöt igen lagom till middagen.
Zelma-nyheter:
- Hon går fram till en, sträcker ut sin hand och drar i en och säger "kå-kå-kå" (kom-kom-kom). Målet är oftast lekhörnan där hon sedan drar ens hand neråt så att man ska sätta sig ner och leka med henne.
- Hon går på tå längre sträckor ibland för att det är kul.
- Hon älskar att ta på sig mössor och pannband.
7 januari - Tröttisen försöker vakna från middagsluren.
8 januari - Lunch på IKEA.
8 januari - Mätt, nöjd och sötast. 
8 januari - Zelma testar IKEA-kruka.
8 januari - Zelma var lyrisk över IKEAs sökdatorer - tangentbord och touch screen på samma gång.
9 januari - Ett konstverk lyser upp våra måltider numera. (Tack Göran!)
9 januari - Zelma är ca 80cm lång och försöker gräva sig in till vår trädgård med en sandlådespade. I bakgrunden syns halkiga Hägergatan i Hyllinge, helt täckt med is.
9 januari - Zelma var väldigt nöjd över att det fanns snö kvar i trädgården att åka pulka på.
9 januari - En fin vinterbild på vår älsklingsunge och en skymt av gräsmattan vi inte sett på över två månader.
6 januari
Idag fick jag sovmorgon till kl.9, så skönt! Zelma och Robert satt och åt frukost när jag vaknade så jag kunde göra i ordning mig utan att bli störd, ovant men underbart. Förmiddagen ägnades åt husröj, lek och snöskottning à la Robert. Det hade kommit nästan 20 cm snö under natten så han fick ett ordentligt träningspass. Kl.12 fick vi efterlängtat besök av min farbror Ingemar och hans Åse. Plogbilen var på besök när de kom och Ingemar hann bara in i bilen igen innan den körde förbi, så Robert fick skotta ut honom. Oj vilka spännande saker som händer i Hyllingehålan! När alla äventyr var överstökade hade vi en finfin dag tillsammans med lunch, fika, prat och skratt. Zelma sovmiddag när de var här, så vi fick lite ostörd vuxentid också, trevligt.
Ikväll har vi bara myst och njutit av att Robert varit ledig en dag mitt i veckan. Vi gick en promenad i vintermörkret innan middagen och Zelma åkte pulka och samlade snö i pulkan, om var annat.
En liten leksaksspis kan man använda till mycket.
Zelma var lite bekymrad över att det kommit så mycket snö att vi knappt fick upp ytterdörren.
Zelma myser i Ingemars famn. Han har tydligen också samma magiska Idegårds-gen som hennes morfar, för hon godkände honom nästan genast.
Åse, en trött Zelma som försöker vakna och stolta pappan Robert.
Lek på övervåningen resulterar alltid i att Zelma busar i våra sängar. Ikväll kröp hon under täcket och drog upp det så här. Gulligt som tusan!
Lite kvällsmys framför Bollibompa.
Nya coola vällingstilen i kökssoffan.
3-5 januari
I måndags var Zelma och jag i Höja och hälsade på Sofie, Casper och lilla Anna. Vår lilla höna, som senare visade sig vara en tupp(!), som flyttade in till oss en sommarkväll förra året, flyttade ju dagen där på vidare till dem och lever nu livet med ett gäng hönor i deras stall. Zelma och Casper lekte lite tillsammans men Zelma hade en riktig ramlardag och föll tre gånger och blödde från överläppen två av de gångerna, ajajaj.
Igår morse sa Zelma "göjt" flera gånger när jag sa att jag stod och gjorde gröt till henne och när jag frågade om hon ville ha smör på sin smörgås sa hon "mö". Fantastiskt! Hon säger ju "titta", "titta dä", "taa" (tack), "me" (mer), "mamma", "pappa" och "vovvov" (ihop med tecknet för hund på teckenspråk) än så länge, men nu kanske det är en utökning av språkförrådet på gång. Tillbaka till frukosten, så åt hon sen upp nästan all sin frukostgröt själv. Men oj vilket kladd det blev! Jag fick verkligen öva mina kladdtålmodsnerver. Fast Zelma var nöjd och jag också i slutändan. Under dagen fick vi besök av Stina och Hanna och till lunch anslöt även Jenny en timma. Hanna och Zelma bråkade jättemycket första halvan av dagen, riktiga "cat fights". De slet och drog i varandra och skrek. Men efter att de ätit lunch lugnade de ner sig och var sen kramgoa vänner igen.
I morse när jag gjorde mig i ordning satt Zelma på badrumsgolvet med sin docka i famnen och vaggade den till musiken som spelades från hennes musiklarv, så gulligt! Vid 11-tiden kom Malin och Jakob. Det hade snöat under natten och morgonen och Malin hjälpte mig att skotta medan barnen lekte i snön. Tack kära vän! När skottningen var avklarad packade vi ner barnen i var sin pulka och gick till ICA. Där somnade Zelma i kundvagnen och fick sig således en obekväm power nap.
Sedan ett par dagar tillbaka har vi övat Zelma på att säga "tack" efter maten och göra teckenspråkstecknet för det ordet samtidigt och ikväll när hon fått middag så sa hon "taa" och gjorde tecknet! Helt otroligt vad snabbt de små liven lär sig ny saker.
3 januari - Robert hängde upp ett trådigt trapperi i dörröppningen till vårt gästrum. Det tyckte Zelma var väldigt intressant.
4 januari - Zelma visar sig från sin starkaste sida.
4 januari - Zelma leker mycket med sitt lilla slott. Vänder, vrider, drar och bär på det. Här visar hon tydligt att hon inte vill bli störd i sitt lilla hem när hon mumsar på några russin.
5 januari - Zelma och Jakob i full vintermundering.
5 januari - Jakob, Zelma och Malin utanför ICA Maxi.
5 januari - En trött Zelma.
5 januari - Jakob och Zelma äter varandras lunch.
5 januari - Svårväckt efter eftermiddagsluren. Kolla in ansiktsuttrycket, sååå likt Robert!
