61

24-30 augusti
I måndags var vi på BVC, igen. De första två månaderna ska man väga sitt barn en gång i veckan för att se att h*n går upp i vikt som h*n ska, så det blir ett fasligt springade där nu i början. Zelma hade gått upp 130g den här gången och väger nu 4660g, så bröstmjölken gör vad den ska, mycket bra!

I tisdags var Robert på fisketur med jobbet till kl.23 så på eftermiddagen kom Josefine och hennes Noah (2 månader) på besök, trevligt! Vi pratade, ammade, myste med våra små guldklimpar och åt middag.

Noah och Zelma har ett litet snack med varandra.


Natten mellan onsdag och torsdag sovvägrade Zelma igen, för andra gången i sitt liv. Hoppas inte det blir någon vana för orken är inte på topp mitt i natten. Torsdagen blev full av aktiviteter trots nattens brist på sömn. Tur att man har amningshormoner som håller en pigg och vaken trots att man sover minimalt. Men jag ska väl inte klaga alls egentligen då det finns de småbarnsföräldrar som har det sååå mycket värre nattetid än vad jag/vi har. Jag har lärt känna ett par andra mammor som precis fått barn här i trakten och på torsdagsmorgonen gick vi på promenad tillsammans alla tre, väldigt trevligt bortsett från att det är svårt att gå tre vagnar i bredd på gångbanan. På torsdagskvällen kom min väninna/frisörska och hennes Ola på besök. Zelma fick en jättefin bomullspläd av dem som nu används flitigt.














Fredag och lunchbesök av Sarah.



















Samma fredag sov Zelma inte längre än 15 minuter i streck! Jag har ju blivit bortskämd med att hon sover minst två timmar i streck per dag och då gärna ett par gånger om dagen, så jag fick lite smått panik. Som tur var var hon glad och nöjd för det mesta!...och som ni hör har Zelma börjat jollra lite den här veckan, fyra veckor gammal. Hon lärde sig nog av Noah i tisdags.


Sovvägran dagtid verkar ha varit början på en bättre nattsömn, för natten därpå sov Zelma plötsligt fem timmar i streck! Jag fick ta upp henne ur vaggan och amma henne medan hon sov. Fem timmar utan amning gjorde mina bröst sprängfulla.

Helgen kom och Robert och Tommy byggde vidare på förrådet. Lena passade Zelma på lördagen och jag fick möjlighet att röja huset mellan amningarna, perfekt! På söndagen åkte vi hem till Noah och fotograferade honom och hans föräldrar.

Zelma ligger snällt och tittar på när jag fotograferar.















Josefine och Noah.

Robert och förrådsbygget. Det går framåt för varje dag och fint blir det. Längtar tills det är klart så jag får in min man och får ut cyklar m.m ur gästrummet.

60

17-23 augusti
I måndags börjde Robert jobba igen och Zelma och jag var själva en hel dag för första gången. Det gick jättebra! Vi kom iväg till BVC på morgonen och var hemma resten av dagen. Zelma har gått upp 200g den gågna veckan och väger nu 4530g.

Mor och dotter sover gott.



















På torsdagen kom Camilla och Samuel på besök ändå från Malmö. Vi åt lunch och hann vara ute i det sköna sensommarvädret och besöka lekplatsen innan det var tid för dem att åka hem igen.

Finaste lilla Zelma, 3 veckor gammal, sover sött i vår stora säng.

När helgen närmade sig börjde Zelma ställa nya krav. Hon hade kommit på att det var mycket trevligare att vara i sin mammas eller pappas famn än att ligga själv, smart tjej!

Mamma kom på besök den här helgen, jättetrevligt, som alltid. Vi åkte in till stan på lördagen för att handla sidenband till dopklänningen, men vi kom dit precis lagom tills alla affärer stängt, typiskt. Vi gick till Möllebacken istället och åt en god våffelfika och ammade, så det var värt stadsbesöket i alla fall. På kvällen kom Tommy och Lena hit och vi åt årets sista grillmiddag. Under middagen började jag känna mig lite "kymig", fick feber och smärta i höger bröst. Jag blev snabbt varse om att jag fått min första mjölkstockning och satte genast igång att pumpa, massera och prioritera det bröstet vid amning, och två dygn senare var jag bra igen, skönt! (Tack Camilla - för lånet av pumpen och alla användbara tips!)

Zelma är fredagsfin i sin första klänning. Hon fick den av sin mormor när hon föddes men var för liten för den då.

59

10 augusti
Idag var vi på BVC på morgonen. Zelma har gått upp 230g på fyra dagar! Hon väger nu 4330g och är ikapp sin födselvikt.

Strax innan lunch kom Tommy, Lena och Gerda och hämtade upp oss för en dagsutflykt till Mölle och Kullaberg. Vi har ju hört talas om att det blivit överskott på nyckelpigor i år och på Kullaberg (Kullen) fick vi uppleva det på riktigt. I vanliga fall tycker jag att nyckelpigor är fina men när det kröp och flög omkring i drivor var de jätteäckliga. Det fick bli picnic i hamnen i Mölle istället, men det gick fint det med.

Nyckelpigor har invaderat en sten på Kullen.














God picnic i Mölle hamn.














På eftermiddag kom min farbror Rolf och Lotta på besök.

11 augusti
Idag åkte vi iväg på vår första längre "utflykt" med Zelma. Vi styrde kosan mot Onsala och Kungsbacka. När vi kom fram mötte vi upp med Anneli, Niklas och mamma och åt god lunch på PeterNiclas. På kvällen kom pappa bort till mamma och träffade Zelma för första gången. Sen åt vi middag innan vi åkte hem till pappa för att ta in på hotell Onsala.

Zelma träffar sin morfar för första gången!



















Zelma med sina fina vagndjur. Nallen från familjen Karlsson, Tummen från mamma/mormor och Pellefanten från pappa/morfar.

12 augusti
Vi har bestämt att vi ska döpa vår dotter i Onsala kyrka och efter lite funderingar och diverse telefonsamtal och besök i olika lokaler så har vi idag bokat dopfikan på Onsala Herrgård. Det känns jätteskönt att slippa fixa med mat etc. själva samt att få visa "mitt" Onsala för min skånska familj.

Idag firade vi Zelmas ankomst till världen och Onsala. Pappa hade fixat fin hallontårta från Majgården och Anneli, farmor Ingrid och Eivor var också på plats för kalaset.














Fyra generationer Idegårdsblod - 1925, 1954, 1981 och 2009.

Robert passar Pellefanten och Anneli mostermyser med Zelma.

Zelma sover middag på altanen i den goda Onsalaluften.

På eftermiddagen återvände vi till Hyllinge.
Så här gott somnar man på sin pappas axel i hemmets lugna vrå.

13 augusti
Idag är Zelma 2 veckor gammal och jag och Robert har varit ett par i 3,5 år. Tänk vad mycket underbart som hänt under den tiden!

14 augusti
Besök av familjen Möllerström.
Enez, Madde, Karin och Zelma.

15 augusti
Idag var vi på en första långpromenad sedan förlossningen, härligt! Min stackars kropp håller ju på att läka för fullt men det går ju så klart sakta och just idag känns det som om jag aldrig kommer att bli hel igen... Tur att jag fått en sådan underbar dotter för besväret!

16 augusti
Zelma myser med sin pappa i soffan.

Natten till idag ville Zelma inte sova. Hon har ju varit väldigt snäll i övrigt så förr eller senare visste jag ju att trenden skulle brytas, men oj vad det var tråkigt att vara vaken själv med henne i mörkret mitt i natten. När man själv är så trött och sovvillig så ögonen går i kors är det mindre mysigt med ett klarvaken bebis. Då är det tur att man är två föräldrar och kan bli "avlöst". En timmas ostörd sömn gör verkligen underverk!

58

AUGUSTI 2009

1 augusti
Trejde dagen på BB. I natt fick Robert stanna på BB så nu har vi sovit ihop hela familjen för första gången, mysigt! Idag gjorde de hörseltest och PKU-test på Zelma. Hon hör som hon ska och PKU-provet får vi bara svar på om det är avvikande.

Zelma och Robert sover och myser på BB.














2 augusti
Idag skrevs vi ut från BB då Zelma ammar och mår som hon ska (vikt: 3965g) och jag har hunnit hämta mig lite efter förlossningen. Innan vi skrevs ut kontrollerades mina stygn och då visade de sig att de flesta släppt...! Ingen rolig nyhet. Tydligen sys man inte ihop igen utan får självläka och såren (krigszonen) ska duschas x flera, luftas och hållas så torrt som möjligt. Lättare sagt än gjort med tanke på sårens placering...

Zelma verkade gilla att åka bil och på vägen hem hämtade vi även vagnen. Att komma hem med henne var underbart men väldigt overkligt. Det kändes, och känns fortfarande ibland, som om någon ska komma och hämta henne och säga att vi inte ska passa henne längre, men så är ju inte fallet. Man kan sitta och titta på henne i flera timmar och TV:n känns numera som en överflödig pryl.
Zelma sover hemma i soffan.













3 augusti
Natten till idag, och första natten hemma, var Zelma vaken och skrek en hel del. Vi gissar att det är magen som kniper i den lilla kroppen. Det slutade med att vi sov i soffan hel familjen, men det gick bra det med. Zelmas illaluktande navelstump lossnade idag och naveln verkar ha läkt fint där under. På eftermiddagen var vi på premiärpromenad med vagnen. Jag orkade dock inte gå så långt så det blev bara en liten runda, men det var väldigt skönt att få lite sol på näsan och frisk luft i lugnorna. På kvällen började jag blöda mer igen och vi fick åka in till Gyn.akuten för kontroll. Som tur var behövde vi inte vänta så länge och läkaren var mycket kompetent. Mitt blodvärde var bra och övriga undersökningar också, så vi fick åka hem igen. Skönt att slippa bli inlagda! Jag fick även lite starkare medicin mot smärtorna i "krigszonen".

Robert packar upp vagnen.














Zelma åker i vagnen för första gången.

4 augusti
Idag rann bröstmjölken till ordentligt och jag blev jättesjuk. Jag fick hög feber och frossa, hade ingen aptit och kunde inte ta mig upp ur sängen. Robert försökte hjälpa mig och ta hand om Zelma om vart annat och hann inte så mycket mer än så, så Lena och Tessan hjälpte oss att handla hem lite mat då kylen var tom - tack så mycket! Jag ringde Amningsmottagningen och tydligen kan man bli så här dålig när mjölken rinner till. Jag fick några välbehövliga och bra tips om hur jag skulle amma för att bl.a. minska lite på mjölkproduktionen. På kvällen mådde jag betydligt bättre och vi hade min farbror Ingemar och Åse på besök.

5 augusti
Idag åt vi frukost med Tessan och sedan var vi på BVC med Zelma för första gången. Vår BVC-sköterska, Magdalena, var trevlig och verkar kompetent. Zelma vägdes och har gått upp bra i vikt (4100g) sedan vi lämnade BB, skönt! På kvällen fick jag feber igen men det var tydligen normalt enl. barnmorskan på Gyn.akutens telefonrågivning.

6 augusti
Idag är Zelma en vecka gammal!
Stygnen i min "krigszon" som släppt har ju ändå suttit kvar utan att göra någon nytta och de har besvärat mig allt mer. Under morgonen ringde jag till MVC och fick komma dit akut och ta bort dem. Det gjorde fantastiskt ont men kändes mycket bättre när de väl var borta. Äntligen kunde jag sätta mig etc. utan att pinas jättemycket! Efter lunch kom Anneli och Niklas på besök och fick träffa Zelma för första gången. Anneli gav henne snabbt ett smeknamn, Zelmas första - "Lilla Z".

Zelma och moster Anneli.



















Zelma gillar att vara i bärsjalen och jag tycker det är väldigt bra att kunna ha henne nära men ändå ha händerna fria till annat.

7 augusti
Finaste lilla Zelma ligger i vår säng och morgonmyser.



















Idag kände jag mig så pass pigg att jag kunde tänka mig en första familjeutflykt. Vi begav oss till Landskrona, där den årliga seglingstävlingen "Nordic Week" pågick i Borstahusen. Vi åt lunch hemma hos Roberts mormor och morfar, Curt och Doris, och alla som ville träffa oss kom dit, perfekt! Vi promenerade runt i hamnen och på eftermiddagen satt vi och mös i trädgården hos Lena och Tommy. Det blev en härlig och minnesvärd sommardag och första familjeutflykt.

Zelma och Robert i Borstahusens hamn.














½:a Tommy, faster Tessan och Zelma.

Roberts faster Lena, Robert, Curt, Gerda med Zelma i vagnen och Doris.
















8 augusti
Idag fick Zelma bada för första gången. Så här nöjd var hon efteråt...och ja, hon har hittat sin tumme och har ett väldigt charmigt sätt att suga på den tycker jag.





















På förmiddagen hade vi besök av familjen Bedemo från Falkenberg...

Här vilar Zelma tryggt i Melvins famn.

...och på eftermiddagen och kvällen var familjen Karlsson här.

Samuel hälsar på Zelma för första gången. Han är bara 1 år och 2 månader så han fick lite hälsningshjälp av sin mamma Camilla.














9 augusti
Robert har ju sin sommarsemester just nu så i morse åkte han iväg på sin första golfrunda som pappa. Han hade dock saknat sin nya lilla familj en hel del trots att han inte var borta så länge. I övrigt hade vi en lugn dag och tackade nej till besök då vi gjort en hel del den här veckan och behövde lite lugn och ro och egen familjetid. Det var fint väder så vi passade på att gå en kvällsrunda och den här gången klarade min kropp att ta mig en lite längre sträcka. Sakta men säkert blir kroppen lite mer normal för varje dag, härligt!