57

31 juli
Idag har vi myst på BB och haft besök. Zelma har börjat vara lite mer vaken. Hon har sovit nästan konstant sitt första dygn. Förlossningen tog musten ur henne också. Zelma har även börjat orka amma lite idag.

Mor och dottermys på BB.



















Besök av Tommy (farfar), Gerda (gammelfarmor), Lena (farmor), Tessan (faster) och Andreas (ingift farbror).

Besök av mamma (mormor) och min dopfadder Noomi.

Första bilden på vår nya lilla familj.

56

Tjockismagen är äntligen tom och vårt efterlängtade barn är här Det blev en dotter och Zelma är hennes namn. Här kommer berättelsen om hur det gick till när vi äntligen fick träffa henne för första gången.

Den 29 juli kl.02:15 kom den första värken, precis när Robert och jag somnat. Först trodde jag att jag inbillade mig men när jag en kvart senare hade haft 3-4 värkar insåg jag att det nog var förlossning på G ändå. Efter en timma hämtade jag datorn för att kunna klocka värkarna och insåg snabbt att värkarbetet var regelbundet. På profylaxkursen hade vi lärt oss att försöka ignorera värkarna i början så jag låg kvar i sängen, vilade och andades när värkarna kom och lät Robert sova vidare. Fram på morgontimmarna vaknade Robert och undrade vad jag gjorde då jag hade datorn vid sidan om sängen. Han insåg ganska snabbt vad som var i görningen. Vid 8-tiden ringde jag till förlossningen för första gången för att berätta att vi fanns och för att förhöra mig om platsläget.

Med hjälp av profylaxandning, aktivitet och TNS-apparat klarade jag av att vara hemma till kl.16, då ringde jag till förlossningen igen och sa att vi ville komma in och vi var välkomna. Jag kände nu att jag ville veta om de allt ondare värkarna gjorde någon nytta. Det är underligt det där man har hört att värkarna avtar något så fort man pratar med personalen via telefon eller kommer till förlossningen, precis så var det nämligen för oss. Det visade sig dock att jag var öppen 3cm, utplånad och hade buktande fosterhinnor så fick vi stanna. Vi fick sista platsen som fanns just då! Skönt att slippa åka till Halmstad eller Lund.

Jag, tjockismagen och TNS-apparaten.



















Robert och jag blev visade till vårt förlossningsrum och sedan fick jag bada. Det var helt fantastiskt! Jag kände att jag slappnade av på ett annat sätt med allt det varma goa vattnet omkring mig. Efter 2-3 timmar i badet valde jag att lämna badet. Värkarna gjorde nu allt ondare och strålade ner mot ljumskarna. Barnmorskan vi hade undersökte mig inför överrapporteringen till sina nattkollegor och jag fick börja andas lustgas. Dessvärre hade värkarna jag haft inte gjort någon större nytta. Jag hade bara öppnat mig 1cm till, trist. Lustgasen var okej men den smakade illa och jag tyckte inte att den hjälpte särskilt mycket. När nattpersonalen kom satte de en elektrod på vårt barns huvud för att kunna registrera hjärtljuden bättre och så fick jag sitta på en pilatesboll och fortsätta att andas lustgas. När barnmorskan satte elektroden gick det samtidigt håll på fosterhinnorna och ”vattnet gick”. Vattnet var klart och fint, skönt. Nu hoppades jag att vattenavgången skulle göra att värkarna började göra nytta. Jag fick dock bara mer ont i ljumskarna även vid värkpauserna.

Kl.23 fick jag akupunktur med måttlig effekt. Kl.23:30 kände barnmorskan på mig igen men jag var fortfarande bara öppen 4cm och en hopplöshetskänsla började infinna sig. Värkarna jag hade gjorde alltså ingen nytta så jag fick värkstimulerande dropp.

30 juli
Strax efter midnatt fick jag även en injektion morfin i låret för att kunna slappna av mer och den hade god effekt. Strax därefter gick dock vårt barns hjärtljud ner från 160 till 65 slag/min. Vi var då själva inne på rummet och p.g.a. smärta och morfinrus fick inte Robert någon större hjälp av mig. Han ringde dock efter personalen som tur var och jag reste mig upp från pilatesbollen jag satt på, då jag någonstans ändå visste att lägesändring brukar vara den första åtgärden i de här fallen. När personalen kom in fick jag lägga mig på sidan i sängen och så stängde de av droppet. Då blev hjärtljuden bra igen, skönt. Vid 2-tiden hade jag fortfarande inte öppnat mig mer och det kändes som om vårt barn skulle stanna inne i magen för alltid. Barnmorskan föreslog nu EDA (ryggbedövning) och jag tackade ja direkt. Ryggbedövningen sattes och all smärta försvann! Helt fantastiskt! Det värkstimulerande droppet återinkopplades och jag, och även Robert, fick vila/sova medan EDA:n och droppet gjorde sitt.

Glad och lite piggare efter lite välbehövlig EDA-vila.

Vid 6-tiden kände barnmorskan på mig igen och då var jag öppen 9cm. Underbart!!! När morgonpersonalen kom in fick jag prova lite olika ställningar (stående, sittande, knästående, liggande på sidan) för att barnet skulle sjunka ner till bäckenbotten och inleda krystskedet. Ryggbedövningen var nu borta och tryckkänslan när vårt barns huvud tryckte på neråt var obeskrivlig, det kändes som jag skulle gå av på mitten. Vid 8-tiden fick jag äntligen börja krysta. Det var en häftig känsla men det kändes samtidigt som att det inte hände någonting.

Tydligen var min nedre vävnad väldigt stram så barnets huvud stod bara och ”stampade” medan jag hade fruktansvärt ont och krystade för kung och fosterland. Barnmorskan fick därför klippa mig lite. Sedan tillkallades läkare och mer personal kom in på rummet. Totalt var där 6-7 personer förutom Robert och jag, inget bra tecken… Vårt barn behövde komma ut NU! Personalen knådade min mage och sa åt mig att krysta ännu mer. Vårt lilla barns huvud hade fastnat i pannhöjd och smärtan det innebar kan jag inte beskriva med ord. Till slut, även om det troligen bara handlade om sekunder, fick de tag i tillräckligt mycket av vårt barns huvud och kunde förlösa henne. Vår älskade lilla prinsessa Zelma fick, efter en tuff resa, äntligen se dagens ljus! Klockan var då 10:08 torsdagen den 30 juli 2009 och hon vägde 4260gram och var 50cm lång. Nyblivna pappa Robert klippte navelsträngen och var stoltare och mer rödgråten än någonsin förr!

Bloggens första blid på vår nya familjemedlem. Välkommen till oss älskade unge!














Moderkakan kom ut utan problem men ev. hade jag rester av fosterhinnor kvar i mig. Dessutom hade jag blött nästan en liter och behövde bli sydd ordentligt. Läkaren fick komma tillbaka och jobbade sedan med nål och tråd i nästan 1,5 timma… Zelma vilade under tiden ut på pappas bara bröst.

Då förlossningen varit så svår och ”efterarbetet” likaså så fick vi en plats på BB. Där stannade vi i tre nätter och Robert fick sova där med oss de två sista nätterna, jättemysigt!

Zelma och världens stoltaste pappa Robert på förlossningen innan avfärd till BB.

På kvällen kom Zelmas och vår första besökare - tant Camilla (ja, hon vill bli kallad så i Zelma-sammanhang!). Hon körde ändå från Malmö till Helsingborg för att betittat vårt underverk en liten stund!

Tant Camilla och Zelma.

55

Jag hann knappt lägga ut magbilderna på bloggen resp. Facebook förrän vår duktige Photoshopvän Joachim "went crazy" med en av Annas fina magbilder. Tycker den passar utmärkt att visa nu när magen växer på övertid, eller vad man nu ska kalla det. Vi var ju beräknade att föda igår, 27 juli, men än så länge har ingen bebis kommit ut, så fortsättning följer vad gäller det.



















25 juli - I did it again! Den här gången brände jag vänster pek- och långfinger på ljuddämparen på gräsklipparen, ajajaj! Sist (19 juli) fick jag inga blåsor men det fick jag den här gången vilket betyder att jag avanserat från brännskadegrad 1 till 2. Men nu får det räcka, vill inte vara med om någon grad 3... Får hålla mig ifrån hushålls- och trädgårdsarbete i fortsättningen! Men vad ska jag då hitta på?! Lyxhustru känns inte riktigt som min grej...

När vår lill* bebis kommit ut och hem ska h*n få sova i Roberts gamla vagga. Den är nu bäddad och klar inför hemkomsten.

26 juli - kom pappa och Eivor förbi efter att ha tillbringat en långweekend på Österlen. Eivor hjälpte mig att lägga upp draperiet vi har som garderobsdörrar...

...och pappa hjälpte Robert att gräva ut en VIP-hylla åt våra soptunnor så att de alltid står redo för tömning.

27 juli - kom mina väninnor sedan högstadiet, Frida (med sin Tobbe) och Louise, ner på besök. De bor i Stockholm i vanliga fall så vi ses inte så ofta. Det var jättekul att ses och de var glada att tjockismagen var kvar så de fick se den också.

Frida, pappa, Robert, Eivor, Tobbe och Louise - ska strax äta kycklingpastasallad.

En hel och två halvor. (Hjälp vad tjock jag är!)

När alla gäster åkt hem hjälptes Robert och jag åt att göra vår tomtgräns mot gatan riktigt fin. Vi tog bort ogräs och sopade undan all jord och sten.

Vår fina framsida! Nu är det "bara" framsidan på själva trädgården kvar...

28 juli - Idag har Robert och jag haft en lugn och skön mysdag. Vi sov länge och på eftermiddagen åkte vi till Mölle och åt sen lunch och glassfikade vi i Mölles gästhamn.

Tjockismagen och jag i Mölles gästhamn.

I lördags åt jag Marabou Apelsinkrokant som lördagsgodis och i den hittade jag mjukplast, blä! Jag har pratat med deras Marabous konsumenttjänst så nu inväntar jag en STOR chokladkompenastion som plåster på såren!...annars blir det nog ett telefonsamtal till någon kvällstidning...

54

Jag tänkte ju blogga minst en gång i veckan nu, men den planen gick i stöpet... Här kommer dock en uppdatering sen sist. Det händer en hel del tycker jag och vi passar på att vara sociala nu innan vårt liv förändras för alltid.

14 juli - Robert tar upp plattorna på parkeringen. Plattorna ska tvättas och parkeringen breddas.














15 juli - Idag var tjockismagen och jag hos barnmorskan. Alla kontroller var bra och järntabletterna har gjort nytta. Mitt blodvärde är nu på 128 vilket är bra inför den annalkande förlossningen. Efter besöket åt jag lunch med Lisa på stan och hon fick bilderna på sin tjockismage. På kvällen kom Tessan och Andreas förbi på fika och Robert fick lån deras högtryckstvätt. Innan använde han trädgårdsslangen och en grov skurborste...

16 juli - hade vi dubbelbesök kan man säga. Under dagen var min fd. kollega, Annika, här med sin 8 månaders son Viktor. Vi åt lunch, fikade och gick en promenad i ett soligt Hyllinge, härligt!

På kvällen kom Malena och hennes Stefan förbi på middag. De var på väg hem till Vallda efter sin Österlensemester så de sov över och vi fick gott om tid på oss att prata och umgås, jättemysigt!














17 juli - var jag på tjockis-/bebisträff med tjejerna från FamiljeLiv. Vi var hemma hos Malin.S i Rydebäck. Vädret var strålande och vi satt och fikade och pratade i hennes trädgård.














Malin och hennes tjockismage busar med Casper.

Vi har ett par kusiner (Noah och Milo) i gruppen och här vilar de ut tillsammans. Det märks verkligen att små bebisar växer så det knakar! Det börjar bli lite svårt att dela vagn nu.

På kvällen var jag i Staffanstorp och hade tjejkväll med Emma och Isa medan Robert firade sin semesterstart med HKL-gänget i Malmö.

18 juli - Jag har fått lite stressade kommentarer från familj och vänner om att jag inte har packat BB-väskan än. Jag kan nu upplysa alla oroliga om att den är packad och klar! När jag ägnade mig åt packning och sterilisering av nappar etc. jobbade Robert och hans föräldrar på framsidan med parkeringen och ogräset.

Robert paddar och Tommy skyfflar grus.

Lena rensar ogräs.

Plattorna börjar komma på plats! Det blir riktigt bra nu när de är tvättade och fina.

Lördagen avslutades med ett besök hemmas hos familjen Karlsson i Malmö. Tack kära ni för en jättegod middag, en mysig kväll och för lånet av babyskyddet!

Samuel har nyligen lärt sig gå! Nedan kan ni titta på hans balanskonster.

19 juli - Tjockismagen växer och växer. Min navel är nu "borta" och runt omkring har det bildats fina "sprickor" (strimmor). Det känns nästan som om bebisen försöker ta sig ut via naveln ibland så nu börjar det kännas att det snart är dags för honom/henne att komma ut. Jag är dock glad över att jag fortfarande mår bra och hoppas att nuvarande hälsotillstånd håller i sig resten av graviditeten.

Tjockismagen - vecka 39 (38+5).



















Det sägs ju att man får gravidhjärna när man blir gravid och den senaste tiden har jag börjat märka av den allt mer. Jag råkade hälla kokande vatten på min högerhand och fick har isförband på i 7-8 timmar innan brännsmärtan försvann. Som tur var fick jag kallt vatten på handen nästan genast så det blev inga blåsor eller så.

Min högra hand med isförband - ajajajaj.














Jens, Magda (min klasskamrat från gymnasiet) och deras Noah kom förbi på lunch. De var på väg hem från Malmö till Fjärås.

21 juli - kom familjen Bedemo på besök från Falkenberg. Anna är en mycket duktig hobbyfotograf så hon tog lifestylebilder på tjockismagen. Vi har ju tagit studiobilder hos våra gamla grannar i Kulladal innan så nu är magen dokumenterad på alla tänkbara vis.

Efter fotografering åt vi middag. Man blir hungrig av att fotografera och fotograferas.

22 juli - var vi hos barnmorskan igen. Nu i slutet är det kontroll en gång i veckan och jag börjar hoppas att vi inte behöver komma på nästa veckas kontroll... Allt var bra med magen och mig så nu är det bara för den lill* bebisen att komma ut!

Pappa och Eivor kom hit på eftermiddagen och Robert fick lite hjälp med stenläggningen. Dagen där på reste de vidare för en långweekend på Österlen.

Robert lägger kantstenen på parkeringen.

Parkeringen är breddad och klar!

23 juli - blev jag bjuden på lunch i Viken av systrarna Josefine (min kollega) och Jenny. Sååå gott, mysigt och trevligt!

Josefine & Noah och Milo & Jenny.

När jag var i Viken och gottade mig passade Robert på att spela lite golf i Landskrona och på vägen hem hämtade han vaggan hos Lena och Tommy. Den är nu bäddad och klar den också. Välkommen UT nu bebisen!!!

25 juli - Medan pappa och Eivor är på Österlen har vi fått låna pappas släpkärra. Vi ska ju jämna till gräsmattan efter allt grävande och Tessan och Andreas har fått jord över när de grejat med sin tomt. Perfekt att hämta den med släp istället för skottkärra!

Ja, det var nog allt för den här gången. Från och med nu har vi inte bokat in så mycket. Vi passar på att vila och pyssla...och vänta.... Vi är ju beräknade tills på måndag men bebisen bestämmer ju resten, spännande! Vi känner oss dock väldigt redo nu och hoppas att h*n bestämmer sig för att komma ut och träffa oss snart!

53

Jag har kommit in i ett riktigt mat- och bakträsk, men det är väl för att man har tid att tänka och planera på ett annat sätt nu när man är ledig. I lördags (11 juli) blev det nybakade scones till frukost och yoghurtglass med jordgubbssmak i glassmaskinen.

För er som vill ha ett enkelt, gott och förhållandevis nyttigt glassrecept så kommer det här;

YOGHURTGLASS – JORDGUBB
6 portioner

500 g frysta jordgubbar
2 ½ dl naturell yoghurt
1 ½ dl strösocker
5 msk färskpressad osötad citronjuice

Låt bären tina lite.
Mixa alla ingredienserna.
Kör i glassmaskin 30-45 minuter...eller frys in och rör om då och då.

Jordgubbarna kan bytas ut mot t.ex. hallon, blåbär, mango, ananas, krossad choklad.

Nymixade jordgubbar.

Medan jag stod i köket arbetade Robert vidare med förrådsbygget.

Lördagskvällen avslutades med lite lyx. Vi åkte till Hamnkrogen i Landskrona och åt middag ihop med Malin (en av mammorna i tjockisgruppen) och hennes familj. Jättetrevligt och gott!

12 juli - I söndags tog vi en lååång sovmorgon och åt frukost på Espresso House. Vi får ju passa på nu innan vi blir tre! Sedan blev det dock lite fart på oss. Badrumsgarderoberna kom på plats och fylldes snabbt.

Vi var på Bauhaus och blev en gräsklippare rikare. Vi har en eldriven sedan tidigare, men uppsamlaren har gått sönder och nu när trädgården vuxit så är det mer praktiskt att klippa (o)gräset utan att ha en sladd efter sig.

Tommy hjälpte oss att fixa med rören. Så nu får skötbordet plats på kortsidan av badrummet, perfekt!

...och så avslutningsvis söndagens magbild. Nu har den sjunkit ner lite och bebisens huvud är ju fixerat, så med andra ord är hyresgästen varmt välkommen ut därifrån nu tycker vi! Beräknat datum är ju dock 27 juli, så har vi "otur" får vi vänta i ytterligare fyra veckor... Bortsett från svullnaden och foglossningarna mår jag dock fortsatt bra och sover bra på nätterna och det får man ju vara väldigt tacksam för! Jobbigast just nu är att byta ställning i sängen nattetid och att ta sig upp från liggande till sittande och från sittande till stående. Man känner sig väldigt klumpig helt enkelt och rör sig extremt långsamt och otympligt.

Tjockismagen - vecka 38 (37+5).



















13 juli - Igår hade jag besök av Andrea, en av mina kollegor på KAVA. Vi åt lunch innan hon skulle till jobbet, mycket trevligt! Sedan fick jag oväntat (vilket är väldigt roligt!) besök av familjen Sundgren. De var på väg hem till Malmö efter en lång semester i Göteborg och Uppsala. Vi fikade och så fick deras två söner springa av sig lite innan det var dags för vidare färd söder ut.

Andrea lunchar på vår altan.

I övrigt längtar vi efter att Roberts semester ska börja (start kl.16:30 den 17 juli) så att vi kan gå här och vänta och pyssla tillsammans.