I måndags var vi på BVC, igen. De första två månaderna ska man väga sitt barn en gång i veckan för att se att h*n går upp i vikt som h*n ska, så det blir ett fasligt springade där nu i början. Zelma hade gått upp 130g den här gången och väger nu 4660g, så bröstmjölken gör vad den ska, mycket bra!
I tisdags var Robert på fisketur med jobbet till kl.23 så på eftermiddagen kom Josefine och hennes Noah (2 månader) på besök, trevligt! Vi pratade, ammade, myste med våra små guldklimpar och åt middag.
Noah och Zelma har ett litet snack med varandra.
Natten mellan onsdag och torsdag sovvägrade Zelma igen, för andra gången i sitt liv. Hoppas inte det blir någon vana för orken är inte på topp mitt i natten. Torsdagen blev full av aktiviteter trots nattens brist på sömn. Tur att man har amningshormoner som håller en pigg och vaken trots att man sover minimalt. Men jag ska väl inte klaga alls egentligen då det finns de småbarnsföräldrar som har det sååå mycket värre nattetid än vad jag/vi har. Jag har lärt känna ett par andra mammor som precis fått barn här i trakten och på torsdagsmorgonen gick vi på promenad tillsammans alla tre, väldigt trevligt bortsett från att det är svårt att gå tre vagnar i bredd på gångbanan. På torsdagskvällen kom min väninna/frisörska och hennes Ola på besök. Zelma fick en jättefin bomullspläd av dem som nu används flitigt.
Fredag och lunchbesök av Sarah.
Samma fredag sov Zelma inte längre än 15 minuter i streck! Jag har ju blivit bortskämd med att hon sover minst två timmar i streck per dag och då gärna ett par gånger om dagen, så jag fick lite smått panik. Som tur var var hon glad och nöjd för det mesta!...och som ni hör har Zelma börjat jollra lite den här veckan, fyra veckor gammal. Hon lärde sig nog av Noah i tisdags.
Sovvägran dagtid verkar ha varit början på en bättre nattsömn, för natten därpå sov Zelma plötsligt fem timmar i streck! Jag fick ta upp henne ur vaggan och amma henne medan hon sov. Fem timmar utan amning gjorde mina bröst sprängfulla.
Helgen kom och Robert och Tommy byggde vidare på förrådet. Lena passade Zelma på lördagen och jag fick möjlighet att röja huset mellan amningarna, perfekt! På söndagen åkte vi hem till Noah och fotograferade honom och hans föräldrar.
Zelma ligger snällt och tittar på när jag fotograferar.
Josefine och Noah.
Robert och förrådsbygget. Det går framåt för varje dag och fint blir det. Längtar tills det är klart så jag får in min man och får ut cyklar m.m ur gästrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar