En trött vecka har gått, men trots jobbhelg för min del så avslutades veckan med en jättetrevlig eftermiddag och kväll hemma hos Jenny, David och Milo i Viken och den nya veckan har börjat med en ledig, bra och effektiv måndag.
Zelma har börjat vakna, pigg och redo att leka och busa någon gång mellan kl.04:30 och kl.05:30, vilket så klart tröttar ut hennes föräldrar. Vi ger henne välling och försöker få henne att somna om, men utan större framgång. Inom fem minuter står hon upp i sin säng, ropar "maaamma" och kastar nappar på oss. Robert är duktig och tar de flesta morgonpassen då jag jobbar eller ska jobba. När jag är ledig turas vi om att få sovmorgon. Nackdelen är att jag bara är ledig en dag i rad i många fall, så det blir långt mellan gångerna. Jag har provat att jobba ett nattpass den gångna veckan också, vilket gick jättebra. Så klart innebar det lite mer trötthet men också en framtidsplan. Jag ska jobba natt de tre sista veckorna i november, innan jag återgår till mammaledighet med Zelma igen, och jag tror det kommer bli bättre för oss alla tre, rent rutinmässigt i alla fall, men vi får se. Därefter kan vi utvärdera om det kan vara ett alternativ att jag jobbar natt nästa år, om jag inte kommer in på VUB:en till narkossjuksköterska vill säga, vilket jag så klart hoppas mest på.
Zelma gör en massa roliga saker nu. Hon har börjat nicka (skaka på huvudet har hon kunnat länge), hon älskar att prova skor och gå omkring med dem, hon äter helst själv och kan ibland bli rasande om vi inte förstår att det är det hon vill, hon klättrar upp på köksstolarna så vi får lägga dem ner så hon inte ska trilla av dem, hon kan härma en ödla (tungan ut och in ur munnen x flera) och hon har upptäckt sin tunga och drar i den ibland. Hon vinkar till förbipasserande bilar, det är så gulligt! Vi tror att hon lagt märke till att Robert och jag gör det, så som man gör på småorter ni vet, fantastiskt vad snabbt små barn kopplar ihop ett och ett. Zelma älskar ju att vara ute och promenera och leka på lekplatserna runt omkring. Hon är dock väldigt duktig på att "gå sin egen väg". När vi är ute så kan hon plöstligt få för sig att vända och gå iväg åt motsatt håll. Hon vänder sig om efter ett tag, vinkar glatt och går vidare, inte ett dugg bekymrad över att vi inte följer efter. Till slut får vi ju springa ikapp och hämta henne så klart, och det brukar bemötas med antingen gallskrik eller så tror hon att vi jagar henne och då börjar hon skratta och springa istället. Det mysigaste av allt är att hon den här veckan har börjat kramas med armarna omkring ens hals ibland, helt fantastiskt!
4 oktober - En bild från när Robert och Zelma var på pappa-barn-playdate i Löberöd för ett par veckor sedan. Zelma, Nils och Ayla sitter i sandlådan och leker.
10 oktober - Zelma plinkar på pianot på kvällskvisten.
11 oktober - Ett av Zelmas roliga påhitt den här veckan.
12 oktober - Zelma myser i soffan med sin trötta mamma. Hon är världens gosigaste unge vår lilla tjej, man kan inte annat än älska henne så ens hjärta nästan brister.
13 oktober - Robert tar vara på varje ledig stund och målar och målar och målar...
13 oktober - ...och titta så "nästan-klart" och fint förrådet är nu! Nu är det bara andra strykningen kvar samt lite plåtarbete och färg på dörrar och fönster. Får se om det hinns med i år innan kylan kommer för att stanna, hoppas hoppas.
14 oktober - Zkoprovartajm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar