Måndagen började med ännu ett BVC-besök. Zelma hade bara gått upp 60g. Hon märker av mjölkstockningen klart och tydligt, men är väldigt snäll ändå. På eftermidaggen var jag på Gyn.mottagningen i Helsingborg och blev undersökt med ultraljud. Jag hade en tydlig vätskeansamling i bröstvävnaden men ingen böld...än...och hoppas på att pumpandet, ammandet och antibiotikan ska häva mjölkstockningen. Under måndagseftermiddagen blev jag sämre igen och smärtan ökade. Tisdagen och onsdagen följde i samma spår. Fy fabian säger jag bara! På onsdagseftermiddagen skulle jag på återbesök till Gyn. mottagningen för att göra ett nytt ultraljud och då visade det sig att det hade utvecklats en varböld på 5x4cm i mitt vänstra bröst. Inte så konstigt att jag hade haft så ont! Ska jag beskriva smärtan jag haft så är den som att föda barn ännu en gång fast genom bröstet istället... Läkaren fick göra ett snitt i mitt bröst och tömma ut lite var och lägga in ett drän. På kvällen när jag skulle lägga om bröstet och spola dränet tryckte jag lite på bröstet och då formligen öste det ut var, varkoagler och lite blod ur dräninsticksstället. När jag inte fick ut mer var hade bröstet sjunkit ihop avsevärt! Så som sagt är det inte så konstigt att jag haft så ont. Att få drän och få tömt ut allt var var fantastiskt! Låter kanske underligt men smärtan släppte ju nästan omedelbart och det gjorde ju att jag kände mig bättre vilket jag verkligen längtat efter. Det är tur att man inte vet innan man får barn, vad man kan komma att behöva gå igenom efter...
Under veckan har jag fått hjälp att ta hand om Zelma av min kollega Charlotte, mamma och Tessan när Robert har varit på jobbet. Det har verkligen varit guld värt! Jag har ju haft fullt upp med att åka fram och tillbaka till sjukhuset, spola dränet och lägga om bröstet och vila mellan amningarna för att bli frisk igen.
I helgen kom pappa hit och hjälpte oss med förråd och hus. Robert har, med Tommys hjälp, fortsatt med förrådsbygget och under lördagen passade Lena lilla Zelma och fixade måltiderna så jag fick vila, kanon. På söndagen åt vi lunch ute i solen på altanen. Det var nog sista utemåltiden för i år gissar jag.
Zelma är sju veckor gammal nu ler och jollrar för fullt. Det är så roligt att man kan börja kommunicera lite med henne nu. Hon är väldigt stark och stadig i sin nacke för sin ålder. När hon ligger på mage orkar hon t.o.m vända huvudet från sida till sida.
17 september - Mamma och Zelma.
19 september - Förrådets tak är på plats.
Tommy fixar med underlagspappen på taket.
Zelma är klädd för promenad med Lena.
Sju veckor gammal hinner man göra många roliga miner på kort tid. Ingen är den andra lik så man vet egentligen inte riktigt hur hon ser ut.
20 september - Robert spikar förrådsvägg.
Vår finaste lilla dotter sover middag. Jag har ammat mycket liggande nu när jag varit sjuk och Zelma somnar allt som oftast gott vid bröstet.
En stolt morfar har gått Zelma till sömns. Det "kostade" lite dreggel på tröjan, men det tyckte han att det var värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar